I den djupaste kärnan av Bergslagens förtrollade skogar, där skogens sus möter klarheten i sjön Ljusnarens vatten, uppstår en magisk symbios mellan naturens orörda skönhet och konstens högsta uttryck – opera. Med tjugo år av tradition har Opera på Skäret gjort sig känt för sina uppsättningar av storskaliga italienska operor, där den internationella sångarensemblen varje sommar förvandlar denna idyll till en världsarena för kulturell förtjusning. Denna sommar står Giacomo Puccinis mästerverk “Turandot” i centrum, en opera som trots sitt ofullbordade slut fortsätter att fängsla och fascinera.
Puccinis sista opera, känd för sin mäktiga tenoraria “Nessun dorma”, har länge varit en beundrad pjäs bland operakännare. Före fotbolls-VM 1990 och den fenomenala populariteten som ariaen fick genom Luciano Pavarottis ikoniska framträdande, identifierades “Turandot” som den ultimata utmaningen för en sopran med en röst stark som stål. Det var rollen som definierade karriären för många operastjärnor, som Berömda Birgit Nilsson en gång sade: ”Isolde gjorde mig berömd. Turandot gjorde mig rik”. Ändå var det “Nessun dorma” som väckte världens intresse, en vakenhet som kastade ett nytt ljus över opera som konstart och dess förmåga att röra vid människors själar.
Operan “Turandot” är en storslagen berättelse om förbjuden kärlek, makt och gåtor, inramad i en exotisk kinesisk estetik. Den iscensätter en visuell fest med gonggongar, imponerande körstycken, och arior som berör hjärtat djupt, samtidigt som den skildrar komiska inslag genom karaktärerna Ping, Pang och Pong. Även om vissa betraktare finner huvudkaraktärerna, prinsessan Turandot och prins Calaf, något svåråtkomliga, är detta en berättelse som framför allt är en visuell och musikalisk upplevelse.
Årets uppsättning på Opera på Skäret, ledd av den italienske regissören Lev Pugliese, utforskar kärlek i dess mest narcissistiska former – en ömsesidig sårbarhet som förenar den iskalla Turandot med den brinnande Calaf. I denna tolkning lyckas Lucyna Jarzabek imponera med sin förmåga att framställa Turandots iskalla natur genom ett briljant vokalt uttryck, medan James Lee glänser när han når upp till sin höga B men låter något matt i övriga registren.
Om det finns en hjälte i denna berättelse är det den hjärtegoda tjänarinnan Liù, vars roll fylls med djurmod och uppoffring, förkroppsligad med känslighet och grace av Kseniya Bakhritdinova. Puccinis musik gynnar Liù med “smäktande fraser i smältande legato”, och Bakhritdinova levererar med en känslighet som står i kontrast till Turandots grymhet.
Under Lorenzo Coladonatos musikaliska ledning finner denna internationella ensemble sin gemensamma röst, där både Opera på Skärets kör och Svenska Kammarorkestern visar upp en teknisk skicklighet som matchar Puccinis komplexa musik. Coladonatos tolkning lyfter fram såväl Puccinis pentatoniska kineserier som de mer modernistiska tendenserna i musiken, vilket får oss att uppleva “Turandot” som en bro mellan sekler.
Opera på Skäret och dess “Turandot” är en hyllning till den italienska operaarvet och dess oförtröttliga förmåga att beröra, utmana och förtrolla en global publik. Det är ett exempel på den kulturkonst som trotsar geografiska gränser och tidens gång, och bevisar att även i hjärtat av Sverige, kan världsomfattande konst och kultur finna sitt utrymme och sin publik.
