I skuggan av historiens tunga vingslag, där krigets eko fortfarande vibrerar genom minnenas korridorer, finner vi Srebrenica – en ort som världen minns med sorg och ånger. Här, där det grönskande landskapet kramar om den lilla staden likt en moder sitt barn, försöker de överlevande navigera i en verklighet där gårdagens fasor och morgondagens hopp balanserar på en skör tråd.
I en stad som fysiskt återhämtar sig, men där själens sår fortfarande söker läkning, bor Ajruna och Nezir Huseinovic. Ett par som levt genom osägbara förluster – de förlorade sina söner till krigets galenskap. Deras berättelse är en av många i den vita huslängan vid bergen, där sorgens stilla skugga aldrig riktigt försvinner.
Tiden har inte suddat ut minnena från tiden då Ajruna och Nezir åkte ned till Sarajevo, och deras beslut att stanna kvar i sin hemstad, trots inbjudningarna att flytta till ett vårdhem. Idag är de en del av ett äldreboende befolkat av de som bär liknande sår på sin kämpande själ. Vardagen för dessa modiga åldrande hjältar är omväxlande mellan besök från läkare och terapeuter till långa eftermiddagar där de delar minnen över kaffe, om sönerna som aldrig kom tillbaka.
Mitt i denna stilla existens besöker Nazir varje fredag gravfältet för att hedra sina förlorade söner. En handling som belyser livets grymma verklighet – att som förälder överleva sina barn. I Srebrenica, omgärdat av bergens majestät som en gång vittnade om ospringliga tragedier, håller dessa föräldrar minnet av sina barn levande.
Men även i sorgen finns berättelser om motstånd och överlevnad. Efter att ha varit gömda i en jordkällare medan kriget rasade allt närmare, lyckades Ajruna, Nezir och deras familj undkomma till det tillfälliga skyddet i Srebrenica. Men skyddet blev en fälla, och en efter en, tvingades de konfrontera sin värsta mardröm.
År senare återvände de till sin gård, bara för att finna att deras hem hade plundrats och deras tidigare harmoniska grannsämja med de serbiska grannarna hade förbytts i skrämmande tystnad och förräderi. De som en gång delat våndor och framgångar i arbete, levde nu sida vid sida, fast i en tystnad fylld av historien om förlust och svek.
Trots tragedin, tar deras historia oss även genom minnen av ett Jugoslavien som en gång var – ett land av sammanflätade öden och delade historier före krigets skiljelinjer. Det var en ålder då ordet ‘ethnicitet’ nästan förlorade dess betydelse, där grannar var mer än deras tillhörighet. Men historien tar en mörk vändning när Ajruna och Nezir måste konfronteras med att deras kärleksfulla grannar vänder dem ryggen i krigets hetta.
I den övergivna staden Srebrenica, en gång känd för sina helande vatten och som Jugoslaviens stolthet, vrider sig nu ett nytt kapitel. Staden och dess människor ser mot en osäker framtid – en plats där arbetstillfällen saknas, där ungdomen lämnar i hopp om ett bättre liv, där förflutna spänningar fortfarande hotar att återigen spricka fram, men där också ett hopp om fred och försoning spirar bland de unga.
I detta landskap av förlorad oskuld och bittersöt överlevnad, där minnen av förlorade barn ekar mellan bergen, kämpar de överlevande i Srebrenica att bygga en framtida värld där de kan dela sorg, men också hopp om en ny morgondag. En verklighet där ett samtal för försoning inte bara är önskvärd, utan avgörande för att helandet ska kunna börja. En plats där Srebrenicas hjärtan, trots allt, fortfarande slår – långsamt, stundvis vacklande, men ändå framåt.
