I den litterära världens skuggor döljer sig ibland historier som förtjänar att dras fram i ljusets strålar. En sådan berättelse handlar om det svenska bokförlaget Modernista och de turbulenta vågor dess avtalspraktiker skapade inom det svenska Författarförbundet.
Under junimånad 2022 tog Författarförbundet ett ovanligt steg när de offentligt utfärdade en varning riktad mot både författare och översättare. Denna varning, som då lät som en fasansfull viskning genom korridorerna på litterära institutioner, hade sitt ursprung i upprepade rapporter om avtalsbrott, diskrepanser i royaltyredovisningar samt affärsmetoder som lämnade mycket att önska ur ett etiskt perspektiv. Den akademiska och litterära världen blev vittne till en stigande oro för rättigheterna och villkoren för dem som lägger sin själ i skapandet av litteratur.
Modernista, som då stod i stormens öga, var föremål för intensiv granskning. Författare och översättare uppmanades att betrakta möjligheten att ingå avtal med förlaget med största försiktighet.
Tiden gick dock, och som i alla goda berättelser finns det utrymme för förändring och förbättring. I april 2024 kom de första tecknen på en ny gryning för relationen mellan Författarförbundet och Modernista. Initialt lyftes varningen för författare, en gest som signalerade att förlaget tagit kritiken på allvar och genomfört viktiga förändringar i sin verksamhet. Men det var inte förrän nyligen som den mer fullständiga bilden av försoning avslöjades när varningen även för översättare hävdes.
Författarförbundets ordförande, Anja Gatu, delade med sig av bakgrunden till detta beslut. “Vi har haft en öppen och konstruktiv dialog med Modernista,” förklarade Gatu. “Det arbete och de förbättringar de genomfört motsvarar de krav vi ställt.” Hon fortsatte, “När de nu uppfyller dessa krav ser vi ingen anledning till att upprätthålla varningen. Snarare känner vi en stor glädje över att kunna meddela att den är hävd.”
Denna utveckling är inte bara en seger för Modernista eller Författarförbundet; den symboliserar en mycket större triumf för de principer om rättvisa och etik som bör styra alla aspekter av litterärt skapande och publicering. Genom öppen dialog och en vilja att notera och adressera brister har en väg framåt stakats ut, en väg som lovordar ansvar och transparens.
För författare, översättare och alla engagerade i detta intrikata ekosystem av litterärt skapande erbjuder denna historia en viktig påminnelse. Det påminner oss om kraften i kollektiv handling och vikten av att organisera sig för att värna om och försvara de rättigheter och villkor under vilka kreativt arbete utförs.
Denna berättelse, som nu fått ett hoppfullt kapitel, kastar ljus över den komplexa dynamiken mellan författare, översättare och de förlag som ger ut deras verk. Framöver kan vi bara hoppas att denna dialog mellan olika aktörer i bokbranschen fortsätter att växa i både djup och respekt, så att litterära skapelser kan blomstra under de bästa möjliga förhållandena.
